Tillbaka till hemsidan konstvägen.se

Kojan var min sista boplats nära myren vid fjällbranten. Sten fogades till sten, som
blev till en mur. En omsorgsfullt murad grund som skulle räcka livet ut och varje stens lava vittnade om lider som kommit och gått. Kaminen som offrades till regnet glesnade i styrka och ljuset som trängde igenom den rostangripna plåten skapade mönster i det murkna golvet. De föremål som en gång vittnade om liv och värme står nu som tomma skal, monument över tingens förgänglighet.

Från min utsiktsplats väster om ingången – mellan stenskravlet och boplatsen – brukade jag varma sommardagar iaktta hur den dallrande luften från stenhällen suddade ut konturen av kojan. Hur den liksom fick liv igen.

INFORMATION

Konstnär
Per Enoksson

GPS koordinater
WGS84: N64° 56′ 28.6′ E15°16′ 00′ 2′
Decimal: 64.941280, 15.266734

Konstverket har byggts upp med hjälp av hållfasta stenar och glas som fästs samman med hjälp av fogmassa. Tomas Colbengtson,ville göra ett konstverk som både var en traditionell rösad vägvisare och visade upp de folk som vandrat längs lederna i en annan tid. Inne i glaset på toppen, som är av överfångsmodell, kan man se mixade fotografier av olika människor.

Källa: VK

– Jag ville hedra några av de människor som på ett kraftfullt sätt levat och verkat på den här platsen. Det synliggör de människor som bott här. Samtidigt som det är en fysisk stigmarkering, säger Tomas Colbengtson.

INFORMATION

Konstnär och Fotograf
Tomas Colbengtson

GPS koordinater
WGS84:
Decimal:

I en övergiven turbinsump där det för länge sedan producerades elektrisk energi speglar sig numera en mediterande konstnär i den svarta vattenytan. Skenet från en strålkastare reflekteras i lätta krusningar som blir till ett vågspel mot salens sargade väggar bakom den orangeglödande figuren. Det fasta förflyktigas, botten tycks försvinna och beredskapen osäkras. Utifrån hörs de överblivna vattenmassorna från kraftverksdammen en bit uppströms passera på väg mot havet.

“Fjärkontrollen var sönder och jag satt i skräddarställning på golvet framför apparaten och hoppade mellan kanalerna, jag föll i en slags melankolisk koma i sorg över det mediala brusets makt. Satt dock kvar, blundande, och lät burkens sken strömma över mig. Jag brydde mig inte! Då fick jag en ideér till en installation. Jag skulle gjuta av mig själv i samma ställning som jag satt, men i skumgummi! Sedan skulle jag tejpa fast en videokamera på en frigolitflotte. Inställd på rec. skulle den flyta fritt på en flod ett par kilometer. Resultatet skulle projiceras på skummgummigubben! Sagt och gjort! Videoprojektorn ställdes några meter från gubben som stod någon meter från väggen. Samtidigt som den svampiga gubben sög i sig strålarna från videofloden, så kastade den en skugga i videoprojektionen på väggen bakom. Skuggan tycktes göra den färd som videokameran hade gjort. I kontrasten mellan det vilda, okontrollerade videovattenflödet och den totalt oberörda skummgummigubben låg verkets styrka.

I Baggböle använder jag samma “gubbe”. Men här projiceras verkliga vattenreflexioner, inte videovatten. I ljuset av 811 sitter den, oberörd, och gör skillnaden mellan det vilda och det kontrollerade tydlig!

(installationens namn bygger på ett missförstånd i projektets början. Sju Älvar blev 7 11. Därför 8 11)”

Konstverket finns placerat i en övergiven turbinsump i Baggböle, drygt 10 km väster om Umeå.

INFORMATION

Konstnär
Fredrik Wretman

Fotograf
Göran Furstedt

GPS koordinater
WGS84: 63°50’22.7″N 20°06’54.2″E
Decimal: 63.839647, 20.115056

Något lite väster om platsen där vägarna E12 och 92 delar sig utanför Vännäs står en soffa som skiljer sig från de flesta andra soffor då den är murad i tegel och dessutom uppvärmningsbar. Soffan, som inte utan vidare upptäcks av den förbipasserande, är placerad i en liten glänta i ett tätvuxet skogsparti ett hundratal meter från vägen, vid en rastplats med anslutning via en mindre avtagsväg som tar av från själva Konstvägen.

Den omsorgsfullt murade soffan har formen av en halvcirkel med ryggen mot stora vägen och har plats för 7&endash;8 sittande. Den är formad som en minimal version av en antik teater med tre trappstregsformigt stigande rader. På den nedersta placeras fötterna, på den mittersta baken, medan det på den översta finns gott om utrymme i fall man vill göra sig lite bredare eller lägga armen om en vän. De något tunna tegelstenarna är genomgående murade i löpförband utom i ryggstödet över den andra raden där stenarna lagts med liggytan utåt så att en glesare teckning erhålles i fogmönstret. I den ena av soffans gavlar finns en bågformad eldningslucka genom vilken man för in bränslet, tänder på och lånsamt erfar hur hela soffan blir varm medan röken stiger genom den lätt pylonformade skorstenen som reser sig på soffans ryggsida.

I Ulf Rollofs “Eldsoffa” kan man värma stjärten inför resan längre inåt landet, eller samla ihop tankarna efter väl förrättad färd, eller bara sitta still och höra hur bilarna brusar förbi. Soffan kan också i materialval och gediget hantverk erinra om det tegelbruk som nu skattar åt förgängelsen en bit bort på andra sidan vägen.

“Jag bodde för många år sedan i en liten by på mexikanska landsbygden. Alla i byn var bönder. Jag är konstnär. Naturligtvis började jag göra konst om jordbruk. Jag gjorde kartor över fälten, planteringssystem o.s.v.. Till slut konstruerade jag en eldstol i plåt. En stol uppvärmd av eld så att jag dygn efter dygn skulle kunna titta på en punkt, även igenom de kalla nätterna. Jag skulle helt enkelt få möjlighet att SE hur plantorna växte. Naturligtvis funkade det ej, då jag hela tiden blev avbruten av flugor och mygg, äta, göra motsatsen, lägga på mer ved o.s.v.. Men jag hade i alla fall konstruerat något som jag 1992 använde mig av på den mexikanska sidan av gränsen mellan Mexiko och USA. En eldsoffa, där de som förbereder sig för att illegalt ta sig in i USA, kan värma sig och pusta ut innan språngmarchen över gränsen – ett helvete bestående av helikoptrar, taggtråd, bevakningskameror, jeepar och poliser. Och nu i Vännäs får soffan en tredje funktion. Man sitter vid vägen och pustar ut och kan vila upp sig inför en lång resa eller omvänt vila efter avslutad resa. Vilket kan vara början eller slutet på en mycket lång resa, gud vet vart.”

Obs! På grund av skador i rökgångarna kan man inte längre elda. Konstverket kommer att genomgå en översyn och då stängs luckorna för eldning.

Konstverket finns placerat något väster om vägkorsningen E12 och 92, vid den östra infarten till Vännäs.

INFORMATION

Konstnär
Ulf Rollof

Fotograf
Göran Furstedt

GPS koordinater
WGS84: N63° 55′ 4′ E19° 45′ 3′
Decimal: 63.923246, 19.756309

Google translate »